Graycoated Morning
WF
jag hatar Paolo Robertos spotify-skrik mest av allt. eller nä. det finns ju värre. men nästan.
stearinljus som doftar godisremmar
när man alltid säger fel saker
pianoknaster och ett rum med neddragna persienner
vampire diaries har förgyllt min dag och kommer göra resten av kvällen också. imorrn vill jag inte till skolan. inte alls.
fock alla hjärtans dag
Du kommer aldrig mer bli dig själv
KENT. Jävligt underskattade alltså. Förutom Dom Som Försvann videon. Jag är rädd för den. På riktigt. Jatteläskig.
Jag kliver upp ur sängen o går ut i hallen alldeles nyvaken dagen efter Thåström konserten. Håret står åt alla håll och jag släpar fötterna efter mig.
Pappa: Ser han, Ted Åström ut sådär eller?
Jag: Ted vem?
Pappa: Han som du var på igår.
Jag: Thåström pappa. Han heter Thåström.
Vi sitter i soffan och jag frågade vad de ville att jag absolut inte ska arbeta som när jag växer upp.
Jag: Nå, pappa. Vad skulle du vilja att jag inte blev?
Pappa: Hm. Sälja korv på McDonalds.
Jag: De säljer hamburgare på McDonalds.. idiot.
Over and Out
Låg kvar i sängen till halv 2 idag. Hade ingen som hellst lust att gå upp. Inget att gå upp för. Dagarna passerar utan att kännas. Utan något som hellst syfte. Går till skolan i snö. Klagar på snön. Kommer till skolan. Klagar på lärarna. Går till och från folkets hus. Klagar på snön och på lärarna. Går till matsalen. Klagar på att maten smakar plast och fan nu ska vi till folketshus igen. I snön. Klagar ännu mer på snön. Kommer hem. Äter. Duschar. Går och lägger mig. Så ser mina dagar ut. Dag in och dag ut. Ett jävla klagande. Säger att fan i helgen ska vi ska ha så jävla kul. Men när jag väl kommer till helgen orkar jag ingenting. Sover hela dagen och sitter hemma. Lyssnar på arg skrikmusik. Längtar bort och tycker synd om migsjälv.
Världens tråkigaste och den mest dystra person jag vet. Och jag skyller allt på snön. Som vanligt. Det är skönt att ha något att skylla på. När våren kommer ska jag inte vara hemma en enda helg och jag ska le. Japp det ska jag.
"does the age really matter?"
vårat engelska föredrag gick så fel som det bara kunde gå. fast det är ju lite charmen.
mitt huvud gör ont ont ont ont
jag vill färga mitt hår SÅ. jag vill så jävla mycket alltjämt.
(500) days of summer och b&j
"We're the people, the happy with the broken hearts. the ones who draw a picture and proclaim that it's art"
focking j.t
det är vinterglitter överallt. och även fast jag mest av allt vill att det ska försvinna och när jag äntligen får känna asfalt under min trasiga sko är den dagen jag börjar leva igen - så kan jag inte låta bli att tycka att det är förjävla fint. bon iver och vinterglitter. en sjujävla duett. imorgon ska jag se joakim thåström och jag är taggad till tårna. just nu är allt fint förutom lite småtjafs som jag inte orkar bry mig om. skolan suger hestsnopp men det skiter jag också i. iallafall för stunden. iallafall nu.
för att sedan äcklas.
cute without the e
någongång måste du bli själv
Du vet inte om det än, men det kommer att bli du och jag.. tillslut"
och det är ungefär där som mitt hjärta slår frivolter och min mage hugger till så att jag nästan tappar andan.
gatulampor som lyser upp en krokig, igensnöad väg. och det enda jag tänker på är dig.
KNAS
- UPDATE - nu är det fixat o allt ser normalt ut. tjiho
män klädda i svart
igår när jag zappade runt lite på tv upptäckte jag till min stora förvåning att men in black rullade på tvskärmen. Min absolut favoritfilm när jag var liten. Det känns som igår då jag ställde mig på tå varje kväll för att pussa på den stora Will Smith planschen som hängde på min vägg.
dom fyra årstiderna
igår tillbringade jag min kväll i ett litet, mysigt rum i sjösa. vi åt champinjonmackor och massa godis. pratade problem som vi alltid gör. emosar i själen vare va? tittade på en bra film med en snygg joel kinnaman. det var en fin kväll.
idag ska jag ha neddragna persienner och låtsas att det är sommar ute. stänga ute all snö och lyssna på håkan och allt såntdär sommrigt.
picknik på en grön äng med färgglada filtar och te, CHECK? nä? inte? okej.
jag är trött på att ställa frågor jag redan vet svaret på. det känns som att jag tänker så det knakar, men jag kommer ändå ingen vart. istället sjunker jag ihop i ett hörn med lite musik. rycks tillbaka till verkligheten och vräker ur mig något dumt. som alla skrattar åt. jag hatar att vara en pajas egentligen. egentligen vill jag ju vara en såndär smart jävel som har en perfekt liv med perfekta intressen och ett perfekt självförtroende. men jag är ingenting av det där. jag är en pajas för att jag inte kan vara något annat. så är det bara. och jag önskar att jag kunde säga att jag var grym på något. men då skulle jag faktist ljuga. så är det bara, helt enkelt.
och allt slutar med att jag kluddrar i ett vitt block som snart är fullt.
23:38 att kunna skriva den här texten så alla ser istället för i ett nerkluddrat block som ligger undangömt i en dammig låda.
A cracked smile and a silent shout
tänk att få skriva ner sina djupaste tankar, sina allra hemligaste hemligheter, på ett rosa brevpapper med en svag doft av jordgubb. och skicka det till någon man inte alls känner. någon man aldrig kommer att träffa. att bara få berätta för någon, berätta vem jag egentligen är. låta den personen komma närmre mig än vad någon annan gör. låta den personen få veta alla mina komplex, allt jag tänker och tycker. utan några alls komplikationer. Låta den personen skriva ner sina tankar, sina hemligheter. och posta iväg dem till mig. behöver inte alls svara på vad personen skriver. bara berätta om sina egna tankar och få lyssna till någonannans liv. förvånas om hur olika världar det finns. och kanske tillochmed hur lika man kan vara.
att veta att det finns någon där ute som vet det jag aldrig kommer våga berätta för någon. sånna personliga saker. som jag aldrig enns skulle få för mig att säga till enns mina bästa vänner. det skulle ju vara ganska fint.
make my day
sånnadär spontan grejer som kan göra en hel jävla dag.
