crumb begging baghead

Igårkväll kastade jag alla små dagsboksinlägg. De gjorde för ont. Jag hade kunnat bränna upp dom som de gör i alla filmer, men jag ville inte vara fullt så dramatisk. Nu är de borta iallafall. Over and out.
Låg kvar i sängen till halv 2 idag. Hade ingen som hellst lust att gå upp. Inget att gå upp för. Dagarna passerar utan att kännas. Utan något som hellst syfte. Går till skolan i snö. Klagar på snön. Kommer till skolan. Klagar på lärarna. Går till och från folkets hus. Klagar på snön och på lärarna. Går till matsalen. Klagar på att maten smakar plast och fan nu ska vi till folketshus igen. I snön. Klagar ännu mer på snön. Kommer hem. Äter. Duschar. Går och lägger mig. Så ser mina dagar ut. Dag in och dag ut. Ett jävla klagande. Säger att fan i helgen ska vi ska ha så jävla kul. Men när jag väl kommer till helgen orkar jag ingenting. Sover hela dagen och sitter hemma. Lyssnar på arg skrikmusik. Längtar bort och tycker synd om migsjälv.
Världens tråkigaste och den mest dystra person jag vet. Och jag skyller allt på snön. Som vanligt. Det är skönt att ha något att skylla på. När våren kommer ska jag inte vara hemma en enda helg och jag ska le. Japp det ska jag.