crumb begging baghead

de senaste dagarna har jag flytt hem till min finaste. druckit mängder med te. tagin meningslösa kort. längtat bort. långtlångt bort.

idag exploderade jag. jag sprängdes. små, små bitar klirrade på golvet och helt plöstligt stod jag där utan skydd. utan någon trygg mur jag kan luta mig mot. det kändes inte bra. det gör jag nog inte om. på länge. dax att börja bygga.