A cracked smile and a silent shout

tänk att få skriva ner sina djupaste tankar, sina allra hemligaste hemligheter, på ett rosa brevpapper med en svag doft av jordgubb. och skicka det till någon man inte alls känner. någon man aldrig kommer att träffa. att bara få berätta för någon, berätta vem jag egentligen är. låta den personen komma närmre mig än vad någon annan gör. låta den personen få veta alla mina komplex, allt jag tänker och tycker. utan några alls komplikationer. Låta den personen skriva ner sina tankar, sina hemligheter. och posta iväg dem till mig. behöver inte alls svara på vad personen skriver. bara berätta om sina egna tankar och få lyssna till någonannans liv. förvånas om hur olika världar det finns. och kanske tillochmed hur lika man kan vara. 
att veta att det finns någon där ute som vet det jag aldrig kommer våga berätta för någon. sånna personliga saker. som jag aldrig enns skulle få för mig att säga till enns mina bästa vänner. det skulle ju vara ganska fint.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0