crumb begging baghead

idag har jag en såndär dag som jag bara vill vara ensam. som jag har haft ett tag nu. bara sitta instängd på mitt rum. och inte öppna munnen alls. det är så skönt. att slippa prata med någon alls. kanske drömma sig bort i oth eller dunka hög, fin musik. måla mina läppar röda och gå sakta, sakta till ica. det spöregnar. men det skiter jag i. jag drar bara halsduken lite hårdare kring halsen och höjer musiken. skiter fullständigt i den tjuriga, tjocka tanten som tror så jävla mycket. jag ser den där mannen som jämt cyklar omkring. utan något mål. han är en sån där leta-pantburkar-i-papperskorgar-och-i-diken. när jag var liten gick det ett rykte om att han var en av de rikaste i nyköping. undrar om det stämmer. han skiter i att det regnar. han ska tamefan panta de där burkarna oavsett om det är storm ute. han gör en bra sak antar jag. städar upp efter andra.