crumb begging baghead

många inlägg på kort tid, men det får ni ta. jag blev plötsligt lite deprimerad. om två veckor flyttar en av mina bästa till sthlm. två veckor, sen är hon gone. and it starts all over again. det är samma stad som tog min barndomsvän ifrån mig. hon som jag tänker på varje dag och det äter upp mig innefrån att jag inte får träffa henne. jag hatar skolan. jag hatar gymnasium. jag hatar sthlm. den staden tar ifrån mig det som betyder mest.
      nu dök ännu en tanke upp i mitt huvud. jag kommer aldrig mer att tillbringa en enda lektion mer med mina bästa. min älskade klara, jag har aldrig haft så kul med någon - som med henne. jag trodde aldrig jag skulle kunna komma någon så nära och haft så sjukt roligt med någon som med henne. jag känner henne utan och innan, och jag kommer aldrig mer att få fnissa på svenska lektinoner med henne. fan vad jag hatar gumnasium.