crumb begging baghead

jag saknar en stor gräsplätt. med vita, raka streck på. gassande hetta och en vattenhink fylld med iskallt vatten. solen står högst på himlen och jag springer fram och tillbaka, fram och tillbaka. blodet pumpas ut snabbare i min kropp och min andning blir snabbare. förväntansfull. tänker att hur fan ska detta gå? jag kommer dö i den här hettan. 5 minuter innan start och vi kör lite skott på mål. min mage har precis fått besök minst ett tiotal fjärillar som susar omkring där inne. 1 minut. jag hoppar upp och ner lite på stället. känner hur mina röda kinder hettar av ansträning. blickar ut på den ganska kassa gräsplanen. det är några tuvor, lite grusplättar. men det gör inte så mycket. där ute var jag säker. där ute spelade det ingen roll hur många bärs man pallade innan man däcka. det spelade ingen roll hur mycket pengar man har eller hur många rätt man fick på matteprovet. där spelar ingenting roll. där ute kunde jag andas utan att det tar emot. en visselpipa låter ljudligt. en sommarbris drar förbi och genast börjar min kropp arbeta. springer hit och dit, sparkar och skjuter. slänger mig ibland. måste byta. doppar huvudet långt ner i hinken. sen springer jag ut igen. och lever.
men sen blev allt så seriöst och jag orkade inte bry mig längre. precis som allt annat. fan vad jag suger.