22:47 raderad

så många gånger har jag tänkt att plocka upp telefonen och fråga om du vill hänga med ut på en promenad. att prata lite minnen, köpa klubbor som vi alltid gör. att gå igenom våran barndom och skratta åt allt dumt vi gjort. att smussla med oss kakor och gå ut i skogen och bara... prata minnen. så många gånger har jag kommit på mig själv att det är glömt. hela våran vänskap är glömd. alla gånger vi kastat med de där fördömda studsbollarna i din trapp. alla gånger vi skrattat tills tårarna sprutat. alla gånger vi köpt de där gula bananerna vi alltid älskat och de gånger vi skrikit rakt ut av ilska när de slutade att sälja dem. alla gånger vi skrattat till såntdär som bara vi förstår. det är borta, raderat. vi är två helt olika personer nu. vi ser inte likadant på livet längre. men fan vad jag kan sakna det vi hade. du kommer alltid vara en del av mig, oavsett hur olika vi än är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0