crumb begging baghead

känslan av att kunna skratta åt absolut ingenting, att berätta för sina vänner hur mycket dom betyder för en. att krypa in under staket och sjunga till spice girls på en rutten scen. att gunga så högt att man nästan kan nudda stjärnhimlen. att gunga ändå upp till stjärnorna och känna sig så jävla levande. att skratta det högsta man kan utan att behöva låtsas. att fälla en tår inne på toaletten bara för att lämna allt dåligt bakom sig och sen dra på lite läppstift för att sedan gå ut till sina bästa och skratta. den känslan behövde jag.