jag är liksom into ögon


mina metalgrå naglar knapprar på tagentbordet o jag vill liksom få fram något vettigt. någon som känns. men allt som känns just nu är en raspig hals o ett par suddiga ögon. det blir oftast så när det blivit för mycket tv-tittande. vill sjunka in i en film o känna någonting. gå i någon annans skor o drömma bort för en sekund. men istället sitter jag i mitt nedsläckta rum med en raspig hals. en hals som inte vill något annat än att skrika och föra så mycket oljud som den bara kan. vill inte gå obemärkt. vill synas. skratta åt bittra tanter som fnyser att fy, ungdomen idag alltså. gå längst hela storgatan med ett stort skratt i halsen o en hel drös med vänner. föra lite oväsen. våran stad är så tyst. ingenting händer här. om man bortser från några pistolsskott o bombhot. bortsett från det är vår stad alltför tyst. bring some life to this town. staden som alltid sover.

Kommentarer
Postat av: hanna

hujedamig vad fint skrivet

2009-12-31 @ 11:22:38
URL: http://hannour.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0